Onsdag + samtranskillen
Jobb och tvätt, så rolig är denna dag. Skönt att tvätta en gång i veckan i alla fall, så man slipper få värsta tvättberget... Något kul: ska på kryssning 14-15 april (Cinderella), bokat, betalat och KLART :D Har massa roligt inbokat de kommande helgerna, födelsedagsfirande, restaurangbesök, hot stone-massage, frisören, utgång, mini-roadtrip, Jönköpingshelg, kryssning osv. Så den här våren lär ju gå ganska fort :P
När det gäller Samtranskillen... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Självklart känns det inte bra för mitt samvete när jag VET att han har sambo och barn. Jag är inte helt känslokall och egoistisk... Eller, ärligt talat, sambon tycker jag är hans ansvar även om jag så klart inte vill vara anledningen till att sabba något för dem. Men där tycker jag ändå att det är hans ansvar/val: HAN får välja. Däremot mot hans barn. Jag kommer inte anledningen till att hans barn får växa upp med skilda föräldrar... DET skulle inte mitt samvete orka med. Så innan något fysiskt skulle hända kommer jag att stoppa.
Sedan jag fick veta om sambon har jag lämnat över allt på honom, att han får stå för alla former av initiativ. Och min tanke är nu att se om det går att hålla på någon form av kompisrelation, både från hans och min sida. För vi har jäkligt roligt tillsammans. Det är fortfarande oskyldigt, och jag hoppas att det kan stanna där. Flörtiga sms och fika som kompis, men inte mer. Annars får jag bryta upp helt med honom och säga precis vad jag känner; att jag inte skulle orka med att vara (indirekt) delaktig i att hans familj skulle riskera att splittras, och även att jag inte är intresserad av att vara "den andra".
Som flera av er har kommenterat: det finns massor med singelkillar som också vill fika ;) Och jag önskar ju att det vore så med Samtranskillen också, att han var singel, för det känns tyvärr som om det har klickat mellan oss (vilket talat emot att vi kan stanna som enbart kompisar) och jag tror att han är den typen av kille som jag "letar" efter (minus att han flörtar med andra så klart!!!!!!!!!!!). Men nu är han ju inte singel, vilket framför allt HAN borde ta hänsyn till, men även jag då mitt samvete inte skulle orka med att två små barn inte får växa upp med båda sina föräldrar - på grund av mig.
Gud vad rörigt det här blev, har svårt att sätta ord på hur jag känner kring detta... Jag vet att det låter lite som om jag inte riktigt bryr mig, och så är det verkligen inte. Mitt samvete åker berg-och-dalbana och jag hoppar mellan äkta lycka och fjärilar i magen, till att nästan kallsvettas och bara vilja spola tillbaka tiden till långt innan jag träffade honom. Jag vill bara inte att ni ska tro att jag skiter i att han har sambo, för det gör jag inte. Verkligen inte. Att flörta med någon som är upptagen trodde jag aldrig att jag NÅGONSIN skulle göra, oavsett vad (förutsatt jag inte tror att han är singel då), svårigheten är just att det aldrig var planerat att det skulle bli så här, utan att det bara känns som om vi faktiskt funnit varandra. Och kanske framför allt - det är han som "började". Vilket gjorde att allt det här hann pågå ett tag innan jag ens fick reda på sambon (hade säkert inte vetat det idag om jag inte frågat honom rakt ut). Hade jag vetat om Henne från början, hade jag aldrig flörtat tillbaka. Och det är kanske den allra starkaste anledningen till att vi egentligen borde avsluta det här och nu, innan det växer fram riktiga känslor...
Jag uppskattar verkligen era kommentarer, både ni som skriver "SLUTA NU!!!!!" och ni som är glada för att jag har fått en jobb-flört. Jag vet ju att det är för att ni bryr er, både om sambon/barnen och om mig. Egentligen är jag helt inne på "SLUTA NU!!!!!!!"-sidan, men det är så svårt och mitt samvete är så okonsekvent.... Berg-och-dalbana som riskerar att sluta i fritt fall...
Tror inte han kommer vilja skiljas från sin fru.. Finns massor av den där typen som bara roar sig med tjejer vid sidan om tills tjej nr2 kräver att han ska göra slut med frun.. och det händer sällan, killen går såklart tillbaka till sin familj.. Så länge du inte blir sårad kan det ju vara trevligt :D
Ok, vad du än gör är ditt beslut, just därför tänkte jag egentligen inte skriva nåt, men nu gör jag det ändå. Att han har sambo är HANS problem, det är inte ditt ansvar, mer en fråga om du vill dejta nån som är beredd att göra så mot sin familj isf. Och om du njuter av att ha en oskyldig jobbflört är jag all for it, allt som livar upp den grå vardagen är ju välkommet :) MEN, en vänsterprasslare kommer alltid vara en vänsterprasslare... Så undvik djupare känslor om du kan, annars är det kanske du som sitter där med 2 barn med honom medan han flirtar med nån ny bekantskap när ert förhållande går på sparlåga. It's no good.
Men skuldkänslor behöver du inte ha, det viktiga är att du skyddar dina egna känslor. Och ibland kan en flirt boosta självförtroendet och leda till en ny flirt, kanske med nån lika trevlig kille som är singel :)
Förstår dig, hamnat i en himla sörja jag med. Lust att maila lite? :)
Det är som sagt en knivig sits, men om du vänder på steken och tänker att du vore sambon och du råkade ut för samma sak, hur tänker du då?
Dessutom skulle jag vilja veta om min sambo sprang på fika/flörtade med andra, han är inte värd någon av er!
alla människor väljer sitt eget öde, och du skulle lätt kunna hitta en snygg och sexig singelkille som INTE beter sig sådär vidrigt! :)
Kram påre!
Usch de e så svårt de där. man vill ju aldrig va anledningen till att nån bryter upp! :/
Och även om ni klickar osv så kanske de e bäst att låta honom gå, eller hur man ska förklara de. De verkar som du bryr dig mkt om honom men samtidigt så tror jag att han kan sätta väldigt mkt griller i huvudet på dig och de kan göra att du mår dåligt till slut. Trust me, I know, Har själv vart i samma sits och de slutade inte bra för min del :/
Nu ska jag göra ngt så styggt som att lägga näsan i blöt ordentligt, ursäktar mig på förhand ifall vissa delar kan låta bryska :)
Ur min synvinkel så har du egentligen bara två alternativ:
-End it. Du har rätt i att han är brottslingen som inte tar ansvar för sin sambo, men blir du inte delaktig till mord? Även om du inte håller i kniven så står du vid sidan av utan att göra något, trots att du är fullt insatt i vad som håller på att ske?
(om man ska ta det rough).
Jag tänker mycket på hans stackars sambo som ändat upp med ett sådant rötägg, och kan känna vilken oerhörd smärta det skulle vara att bli bedragen på det sättet.
Och bedragen är hon, även om detta ännu inte är en särskilt fysisk relation så finns det också något som kallas för själslig otrohet - vilket är precis vad han utövar i detta nu.
Men framförallt, avsluta det för din egen skull! Ju mer känslor du får, desto svårare kommer det att bli och i slutändan är det ändå du som förlorar.
Endera genom att han tröttnat på sitt sidospel och stannar hos sambon, övergiven står du med känslor du inte kan göra av någonstans. Eller att han mot all förmodan lämnar sambon och så är det du som står det med ett vänsterprasslande svin som du aldrig kan känna förtroende för fullt ut.
Tänk på dina egna känslor och rädda dig själv ur det här. Jag förstår att det känns otroligt svårt och jag vet också hur underbart förälskelsens första pirr känns. Men ödsla inte tid på någon som inte har tid eller planer för dig. Hitta en riktig, fin kille som har all tid för dig och som därtill inte är uppbunden på annat håll. Man kanske får ha lite tålamod, men de finns därute. Det känns inte så nu, men det finns många chanser till förälskelser och i det långa loppet kommer du antagligen kunna se tillbaka och inse att du inte hade något att göra ihop med denna idiot.
-Alternativ 2: Ni inleder en riktig kompisrelation. Och en sådan innefattar naturligtvis hans sambo. Då ska han vara helt ärlig och öppen med er vänskapsrelation och du bör träffa hans sambo. Jag är sällan svartsjuk, men jag skulle sannerligen ana ugglor i mossen ifall det dök upp människor i min pojkväns umgängeskrets som han undanhållit för mig. Därmed inte sagt att hon ska övervaka umgänget.
Men utan att hon är med i bilden så är det inte en vänskapsrelation, då är det på ren svenska det som kallas vänsterprassel.
Innerst inne vet du nog vad som är bäst för alla fem inblandade :). Och du bör rekommendera karln att gå i terapi så kanske det kan bli folk av honom också. Alternativt att han ger upp sin nuvarande livsstil för att leva öppet som polyamorös.
Jag har aldrig kommenterat här, men gör det nu.
För några år sedan (då jag var ung och dum) så tog jag upp kontakten med en kille som jag dejtade tidigare, han hade då tjej och min tanke var inte då att vi skulle börja flirta..vilket vi såklart började göra efter ett tag. Det var dock flirtande på en sexuell nivå, alltså inget gulligull.
Vi bestämde oss i alla fall för att träffas för jag hade kvar saker hos honom från den tiden då vi träffades, dock kändes det bara som en ursäkt för att vi skulle ligga med varandra.
Under hela den här tiden så tänkte jag att det här är hans problem, inte mitt. Det är han som är knäpp i huvudet och det är hans ansvar eftersom det är han som har tjej. Jag har inget ansvar.
Jag åkte såklart dit och vi låg med varandra. Totalt onödigt. Nu flera år efter så ångrar jag det så mycket. Jag hade visst ett ansvar, jag hade kunnat säga till han att han ska hålla sig till sin tjej, jag hade kunnat skitit i att åka dit. Jag har ingen aning om ifall hans tjej nånsin fick reda på något eller inte, men jag känner fortfarande skuld över att jag gjorde något så fult mot en person, något så fult och vidrigt som jag inte ens önskar min värsta fiende. Om jag kunde göra det ogjort så skulle jag absolut göra det.
Kanske har det att göra med att jag just nu är i ett förhållande med en kille som jag älskar och jag inser mer då vad jag har gjort eftersom en del av mig skulle dö om han gjorde något liknande som den killen gjorde mot sin tjej. Och jag själv skulle inte ens komma på tanken. Om man är i ett dåligt förhållande så kämpar man tillsammans med sin partner, om inte det fungerar så finns det oftast bara en utväg: göra slut. Man börjar inte flirta med andra bara för att ens förhållande är dåligt. Och om min kille skulle göra något sådant så skulle jag anse att det både är hans och tjejens ansvar.
Tycker du ska lyssna på Hannah & Amandas podcast där dom pratar om otrohet och om man är den andra kvinnan, vilket ansvar man har osv. Ganska intressant :) Du måste ladda ner Itunes för att lyssna, här är länken: http://www.aftonbladet.se/cohannahoamanda/article14363944.ab
Hur som helst så hoppas jag att det kommer bli bra för dig och försvinner en kille så står det tusen åter ;) Kram!
